The Sirens of the Sea Surge är ett nyskapande körverk och konstupplevelse som förenar musik, plats och minnen i Karlskrona. Den illustrerar havssirenernas lockande sång. Verket har vuxit fram genom ett nära samarbete mellan konstnären och stadens invånare, och tar avstamp i både stadens historia och dess framtida utmaningar med stigande havsnivåer. 

De animerade kolbilderna och ljudlandskapen har vuxit fram genom en samskapande process där Karlskronas invånare bidragit med personliga minnen, ord och röster, vilket gett konstverket dess unika uttryck och förankring i platsens historia och kollektiva erfarenheter.

Vid den gamla tunnelns port, intill Hoglands park, möts besökaren av en rumslig och interaktiv ljudvärld där körens harmonier och ackord är geospatialt placerade. Ljudbilden förändras beroende på hur man rör sig genom platsen, och skapar en unik upplevelse för varje besökare. De visuella inslagen består av kolanimationsfilmer som bygger på personliga minnen från Karlskrona, och förstärker känslan av platsens historia och människors relation till staden.

Konstverket knyter an till myten om sirenerna – havets lockande men farliga väsen – och belyser hur kollektivt minne och konst kan hjälpa oss att förstå och förbereda oss för framtida klimatutmaningar. Genom att sammanföra musik, bild och berättelser blir The Sirens of the Sea Surge en poetisk och tankeväckande hyllning till Karlskrona och dess invånare.

Kort historiskt bakgrund

När kung Karl XI bestämde sig för att anlägga en marinbas i Blekinges skärgård, var ön Trossö en strategisk plats. Men ön ägdes då av bonden Wittus Andersson, som enligt historiska källor tvingades sälja sin mark – en handling som ledde till grundandet av Karlskrona år 1680.

Legenden berättar att Wittus, i sin djupa missnöje, uttalade en förbannelse över Karlskrona. Staden skulle brinna, drabbas av kolera och till slut sjunka i havet.

Den stora stadsbranden härjade Karlskrona den 17 juni 1790, och ett kolerautbrott inträffade sommaren 1853. Staden har ännu inte sjunkit i havet, men stigande havsnivåer till följd av klimatkrisen utgör idag ett stort hot mot världsarvet Örlogsstaden Karlskrona.

År 1872 drabbades Östersjöns kuster av en kraftig stormflod. På vissa platser steg havsnivån med mer än tre meter. Förödelsen var nästan total – allt spolades bort. Det var den allvarligaste kända stormfloden som någonsin drabbat Östersjön. Hur förbereder vi oss för en liknande händelse i framtiden?

I den västra utkanten av Karlskrona, där sten möter hav och minnen klamrar sig fast vid graniten som lav, finns en tidigare militär ö som nu sjunger mildare berättelser.

En gång en plats för vaksamhet, kantad av kalla krigets kanoner och andra världskrigets strålkastare, har ön nu förvandlats till något annat: en lokal fristad för solnedgångar, stulna kyssar och stilla gemenskap.

En plats dit generationer har kommit – inte för att försvara, utan för att känna.

När besökaren närmar sig med sin enhet vaknar ön till liv. Ljuslinjer reser sig från marken likt ekon av gamla strålkastare – men nu lyser de inte längre efter hot, utan upplyser ömhet. Hela landskapet förvandlas till en sinnlig koreografi av liv och glädje.

Kris Pilcher är konstnär, teknolog och forskare som arbetar i gränslandet mellan världar – mellan det fysiska och det virtuella, det undermedvetna och det systematiserade, det heliga och det spekulativa. Pilchers praktik utforskar framväxande former av förändrad verklighet: virtuell, förstärkt, uppslukande och kollektiv. I kärnan är Pilchers verk en sökande efter mening och minne i en tid präglad av simulering, signaler och övervakning.

Karlskrona – en UNESCO-klassad stad byggd för att stå emot havet – står nu inför en ny ekologisk och existentiell gräns. Stadens historiska befästningar skyddar fortfarande mot yttre hot, men klimatförändringarna för med sig en annan, långsamt framryckande utmaning: stigande havsnivåer.

I sitt platsspecifika augmented reality-projekt Vessels, utvecklat under residenset TAB Karlskrona, utforskar konstnären Lena Trapp detta föränderliga förhållande mellan landskap, minne och perception. Verket utspelar sig vid fyren på Stumholmen – en plats för både orientering och osäkerhet, ankomst och varning.

Medborgare har bjudits in att bidra med personliga föremål och berättelser kopplade till plats, minne och identitet. Dessa 3D-skannades och vävdes in i ett lager-på-lager förstärkt arkiv – där individuella berättelser smälter samman till ett kollektivt, föränderligt minneslandskap. Dessa element bildar ett nätverk av berättelser och förluster, men också av hopp och tillhörighet, som omger fyren och strandlinjen.

Inuti en snäcka spelas en AI-genererad film upp – formad av historiska fotografier från Karlskrona.  Historiska föremål och galjonsfigurer från Marinmuseets samlingar har också digitaliserats och omtolkats som närvarande skuggor av platsens förflutna, nutid och möjliga framtider. Fyren fungerar som en poetisk gräns mellan det kända och det okända – en plats för orientering och osäkerhet, där ljuset skär genom dimman men lämnar framtiden öppen.

Vessels inbjuder till reflektion kring tid, förändring och de sköra gränserna mellan dåtid och framtid, närvaro och försvinnande.

Lyssna på Konst i Blekinge-podden avsnitt #101: LENA TRAPP 
- Ett samtal om konst, världsarv och AR.