Processen för att nominera Karlskrona till världsarvslistan inleddes 1995 efter att militären överlämnat Stumholmen till staden. Men skapandet av världsarvsstaden började långt tidigare. Efter fredsförhandlingarna i Brömsebro 1645 bröts den danska kontrollen över Öresund, och genom freden i Roskilde 1658 förlorade Danmark halva sitt rike, inklusive Blekinge. Försvaret av de nya områdena blev svårt, särskilt efter Sveriges nederlag till sjöss under Skånska kriget 1676. Trots att Sverige återfick kontrollen genom fredsavtal stod det klart att krigsmakten behövde reformeras.

Det strategiska läget i Blekinge, nära Danmark och Östersjön, gjorde området idealiskt för en ny flottbas. Trossö, där flottbasen skulle placeras, var obebodd förutom bonden Wittus Andersson, som initialt motsatte sig försäljningen av ön. Med inspiration från städer som Rochefort i Frankrike planerade Karl XI en ny örlogsstad som både skulle stärka rikets försvar och manifestera dess storhet.

Militär stormakt

Mot slutet av 1600-talet var Sverige en militär stormakt omfattande även nuvarande Finland, Estland, delar av Lettland och områden i norra Tyskland. Östersjön blev förbindelselänk mellan rikets delar.

På 1670-talet slog kung Karl XI slutgiltigt tillbaka de danska försöken att återta Gotland, Skåne, Halland och Blekinge som erövrats vid mitten av århundradet.

Flottan var den svenska centralmaktens främsta redskap för att kontrollera sina nya områden. Efter år av resonemang fattades beslutet att förlägga flottans nya basstation till Blekinges östra skärgård. Örlogsbasen skulle bli kungamaktens förlängda arm och underlätta en försvenskning av de sydliga landskapen. Området var även isfritt under en mycket längre tid än Stockholm.

Vid den karga och bergiga skärgårdsön Trossö med omgivande öar fanns goda förutsättningar. Här fanns såväl en smal och djup inseglingsled, vilken lätt skulle kunna försvaras mot angrepp, som plats för en stor skyddad hamnbassäng. Redan från början planerades den nya anläggningen som en sammanhängande helhet med befästningar, hamnar och skeppsvarv, samt en civil stad för handel, proviantering och administration.

Stadens grundande

Senhösten 1679 steg kungen och hans män iland på skärgårdsön Trossö. Rikets främsta skeppsbyggare, arkitekter, fortifikatörer och befästningsbyggare sattes i arbete samtidigt som öns ende bonde fick lämna sin gård. På hans marker planerades gator, torg och stadskvarter.

Kung Karl XI utfärdade stadsprivilegierna, vilket bland annat innebar rätt att bedriva handel, år 1680. Anläggandet av Karlskrona genomfördes med stor kraft och målmedvetenhet. Efter ett trettiotal år var kvarteren på Trossö till stora delar bebyggda.

För att gynna handel och befolkningstillväxt i den nya staden tog kungen bort grannstädernas stadsprivilegier. Borgare och köpmän från Ronneby och Kristianopel tvingades därmed att flytta till Karlskrona. Den nya staden fick tidigt en internationell prägel. Hit kom många tyskar, framförallt handelsmän. Kunnig arbetskraft till örlogsvarvet hämtades från finska Österbotten och Skeppsholmen i Stockholm.

Idealstaden

Vid Karlskronabasens tillkomst var flottbaserna Chatham i sydöstra England, anlagd 1547, och Rochefort på franska västkusten, anlagd 1666, sannolika förebilder, liksom arsenalen i Venedig. Planläggningen av staden präglades dock inte enbart av de militära behoven. Här härskar barocken med breda gator och tunga monumentala byggnader. Stadsplanen avslöjar också en strävan efter klassiska ideal med rutnätsplan och stora torg. Det franska kungapalatset Versailles och ideal från antikens Rom har gjort starka intryck.

Karlskrona under slutet av 1600-talet och början av 1700-talet kan, som en helt ny stadsbildning, ses som en symbol för den nya europeiska stormakten. Karakteristiskt för Karlskrona blev de mycket breda gatorna och det monumentala torget med sina offentliga byggnader. I denna klassiska rutnätsplan har den civila staden sitt centrum på den högst belägna platsen, Stortorget, som omgärdas av ståtliga byggnader för religion och rättskipning. De båda kyrkorna vid torget representerar renässansens två grundformer, rundtempel och basilika.

Rutnätsplanen korsas diagonalt av två strålgator, Borgmästaregatan och Södra Smedjegatan, som leder fram till Amiralitetstorget. Här planerade man att bygga ett palats för den centrala ledningsfunktionen för örlogsflottan, Amiralitetskollegium. Denna plats var avsedd både som arkitektoniskt centrum i stadsplanen och som maktens centrum i Karlskrona. Det storslagna palatset uppfördes aldrig som tänkt var, eftersom det kungliga enväldet inte gav plats för självstyrande ämbetsverk utanför huvudstaden. Amiralitetskollegiet inhystes provisoriskt i en mindre träbyggnad.

År 1776 flyttades myndigheten till Stockholm. Där palatset skulle ha legat uppfördes i stället Bastion Wachtmeister, ett centralt fästningsverk i Slutningsmuren. Idag finns här Amiralitetsklockstapeln. Stadens centrum blev istället Stortorget.

Storhetstiden

På 1770-talet fick Örlogsbasen nytt uppsving i och med att Gustav III övertog makten. Under den tidigare delen av detta sekel hade den militära balansen i Östersjön förändrats. Ryssland hade nått fram till Finska viken, där staden Sankt Petersburg och dess flottbas Kronstadt anlagts. För sitt försvar österut hade svenskarna i mitten av seklet anlagt befästningen Sveaborg utanför Helsingfors. Den svenska flottan hade indelats i två enheter. Högsjöflottan, förlagd till Karlskrona, och Skärgårdsflottan förlagd till Stockholm och Sveaborg. Skärgårdsflottan, eller Arméns Flotta, hade tillkommit på initiativ av chefen på Sveaborg, Augustin Ehrensvärd.

Ett helt nytt synsätt på skeppsbyggeri och underhåll av fartyg introducerades nu. Det fanns ett behov av att utöka örlogsfartygens livslängd, och inom den svenska flottan försökte man lösa detta genom att konstruera stora torrdockor för vinterförvaring och byggnation. Nu byggdes även Sveaborgs första stora torrdocka. Karlskrona hade sedan tidigare Polhemsdockan som då den stod klar kallades "världens åttonde underverk".

af Chapman

År 1782 fick skeppsvarvet i Karlskrona en ny varvschef i Fredric Henric af Chapman. Hans uppdrag blev att skapa en helt ny flotta inför Gustav III:s planerade krig. af Chapman var född i Göteborg och tillhörde en engelsk skeppsbyggarsläkt. Han hade studerat vid franska, holländska och engelska skeppsvarv och i Finland hade han skaffat sig ingående kunskaper om skeppstimmer. Han hade infört nya matematiska metoder för skeppskonstruktion. Han hade arbetat tillsammans med Augustin Ehrensvärd både i Stralsund och på Sveaborg och då konstruerat nya fartygstyper för galärflottan. Före rekryteringen till Karlskrona hade han under tretton år varit verksam delägare och direktör vid varv i Stockholm, där han hade konstruerat olika fartygstyper för flottan samt gjort ritningar för större örlogsskepp som byggdes i Karlskrona.

Som varvschef i Karlskrona omorganiserade af Chapman tillverkningen av örlogsskeppen. Han tillämpade närmast en löpande bands-princip. På häpnadsväckande kort tid av ungefär tre år serietillverkades bland annat 10 linje- och 10 fregattskepp – hittills hade ett enda skepp tagit flera år att tillverka!

Ny överamiral i Karlskrona 1784 blev Carl August Ehrensvärd, son till Augustin Ehrensvärd, och med stort konstnärligt och filosofiskt intresse. Han hade under sin resa till Italien blivit inspirerad av det nyväckta intresse för antikens och klassicismens arkitekturideal som han mötte. Detta kom till uttryck i de imponerande byggnader, som Ehrensvärd och af Chapman tillsammans skapade inom örlogsbasen, exempelvis Mönster- och modellsalsbyggnaden, Bildhuggareverkstaden och Inventariekammare I.