Originalritningen av F. Bothen från 1894 reviderades lite av Kungliga Marinförvaltningen innan byggande 1910. 

Byggnadstypen utvecklades i Amerika av kväkare under 1790-talet och möjliggjorde att fångar kunde bevakas från ett centralt beläget vaktrum. Fångarna vistades i personliga rum, mot tidigare i gemensamma utrymmen.

Byggnaden inrymde från början 20 celler i översta våningen och 14 i den undre cellängan. Dessutom fanns logement, vakt- och tjänsterum och en speciell avdelning med vanliga fönster och dörrar för officerare.

Kronohäktet användes som häkte ända in på 1960-talet och är oförändrat så länge såväl interiört som exteriört. Under häktets aktiva tid satt det aldrig några grovt kriminella i cellerna, utan de som har avtjänat sin tid här på Kronohäktet var till största del vapenvägrande militärer eller civila i väntan på rättegång.

1992 förklarades Kronohäktet som byggnadsminne. Numera används byggnaden som restaurang och vandrahem.