Byggnaderna ligger på den tidigare avskilda Laboratorieholmen. Tidigare fanns en broförbindelse med Stumholmen men 1950 gjordes utfyllnadsarbeten att den mindre Laboratorieholmen integrerades med Stumholmen.

Under första halvan av 1700-talet fanns fyra byggnader på holmen som användes i samband med kruttillverkning och -hantering. Holmens avskildhet gjorde den lämplig för sådan riskabel verksamhet. Senare omnämns byggnaderna som rustkammare för Sjöartillerikåren. 

Koleran rasade i Ryssland, Polen och Tyskland omkring 1830. Tidigt fattades ett beslut om att göra om bebyggelsen på Laboratorieholmen till ett "Cholerasjukhus". 1831 byggdes de om och kompletterades som en del av Karlskronas tidiga koleraförberedande åtgärder. En strategisk insats som hjälpte till när koleran kom till Sverige tre år senare.

1889 kompletterades sjukhusbyggnaderna på Stumholmen med ett desinfektionshus för att minska risken för smittspridning. Desinfektionshuset placerades avskilt från övriga byggnader för att minska risken för smittspridning. I byggnaden fanns också likrum och förbränningsugn.

De tre kvarvarande byggnaderna, som man kan se bakom dagens Marinmuseum, vittnar direkt om holmens historia som ett av Sveriges två tidigaste kolera- och epidemisjukhus. 1992 blev byggnaderna förklarade som byggnadsminne.