Om anmälan

Om du som privatperson känner oro eller misstänker att ett barn far illa bör du höra av dig till mottagningsenheten. Du kan välja att vara anonym. Du kan göra din anmälan skriftligt eller via telefon.

Skriftliga anmälningar hanteras endast på vardagar under kontorstid. Du behöver inte veta säkert att barnet far illa, det räcker att du misstänker att det är så. Det är socialtjänstens uppgift att avgöra allvaret och om barnets situation ska utredas.

Ring och fråga om råd om du är osäker

Om du inte riktigt vet vad du skall göra, kan du kontakta mottagningsenheten och rådfråga en socialsekreterare.

Akut anmälan efter kontorstid

Ring den gemensamma socialjouren Sydostjouren på telefon 020-45 39 00.

Läs mer om socialjouren

Vad händer efter en anmälan?

När du har gjort en anmälan gör mottagningsenheten en första bedömning av ärendet.

Den som berörs av en anmälan blir alltid informerad om att socialtjänsten fått en anmälan och får ta del av innehållet i den. Oftast blir vårdnadshavaren och barnet kallad till ett första möte med en socialsekreterare.

Vid detta möte går man tillsammans igenom uppgifterna i anmälan och den som är berörd får möjlighet att ge sin bild av den aktuella händelsen. Socialsekreteraren ställer en del kompletterande frågor för att kunna göra en förhandsbedömning. 

Syftet med förhandsbedömningen är att ta reda på om uppgifterna i anmälan är så pass allvarliga att det behövs mer information, det vill säga inleda utredning.

En bedömning kan också göras att inkomna uppgifter inte är så pass allvarliga att en utredning behöver inledas. I de fall socialtjänsten beslutar att inte inleda utredning sker ingen registrering i socialregistret.

Den som har gjort en anmälan har möjlighet att få en återkoppling om en utredning har inletts, inte har inletts eller redan pågår.

Vi har alla ett ansvar

Vi har alla ett ansvar för att barn och ungdomar inte ska fara illa. I socialtjänstlagen finns en uppmaning till var och en, till exempel grannar, idrottsledare, släktingar, kamraters föräldrar, att förmedla sin oro till socialtjänsten om man på något sätt misstänker att ett barn inte får tillräcklig omsorg.

Det är en av socialtjänstens viktigaste och mest angelägna uppgifter att ge stöd och skydd till de barn vars föräldrar i en viss situation inte förstår eller förmår ta fullt ansvar.