masma39264_medium_1200x627.jpg

När individuella rättigheter definieras av nationell lagstiftning begränsas möjligheterna att utforma lokala lösningar. Medborgare vill att välfärden ska vara likvärdig och rättvis över hela landet, men vill samtidigt påverka den lokalt.

Från kunskaps- till nätverkssamhällen 

Allt fler har tillgång till information och en hög utbildning är inget som är förbehållet de så kallade västländerna. Individuell kunskap förblir viktigt, men den ger inte samma konkurrensfördelar som tidigare. Det är istället människor, organisationer och företag som vi har förtroende för, som har goda nätverk och som i samverkan med varandra kan kombinera olika kunskaper och erfarenheter på ett kreativt sätt som når framgång. 

Synen på ledarskap förändras, från det mer formella ”peka med hela handen” till mer tillitbaserat ledarskap. Samtidigt ökar kraven på både effektivitet och produktivitet. 

Med ökad konkurrens om rätt kompetens blir det allt viktigare att kunna bemöta medarbetares högre krav på inflytande och flexibilitet. Nätverkssamhället och delningsekonomin har skapat helt nya flexibla och digitala arbeten.  

Fundera på:

  • Hur påverkar statlig styrning som föreskrifter, allmänna råd och riktade statsbidrag möjligheten att göra lokala/regionala prioriteringar? 
  • Tycker du själv att du är bra på att samarbeta? Om ja, har du funderat på vad det är som gör dig bra på detta och på vilket sätt du är bättre än andra?
  • Hur ser samverkan ut i vår kommun? Formell eller informell samverkan? Mellan kommunen och regionen? Mellan kommunen och näringslivet? Om samverkan inte fungerat, vad har det berott på?
  • Vad har vi för infrastruktur för att ta emot och förvalta innovativa idéer inom kommunen?
  • Hur tar vi tillvara kunskap och erfarenhet hos brukare och patienter för att utveckla verksamheten?