Lagen föreskriver inte annat än att den person som är god man eller förvaltare ska vara en rättrådig, erfaren och i övrigt lämplig man eller kvinna som är myndig och själv inte har förvaltare. Eftersom uppdragen kan omfatta vitt skilda uppgifter är det av värde att god man/förvaltare har bredd i kunskap och erfarenhet. Det är viktigt att man är noggrann och lyhörd för sin huvudmans behov.
Det är också väsentligt att kunna samarbeta med anhöriga och närstående till huvudmannen. Eftersom huvudmannen ofta inte orkar eller kan framföra sina önskemål, får god man/förvaltare föra sin huvudmans talan i kontakterna med sociala myndigheter, personal på vårdinrättningar med mera.
Att bli god man för en utomstående kan kräva extra mycket av inlevelseförmåga, fantasi och kontakt med eventuella anhöriga och närstående.