Amiralitetsparkens historia
Amiralitetsparken anlades 1885-87 av varvets trädgårdsmästare C K Åsbrink i samband med att järnvägsspåret till varvet drogs fram. Den norra delen av parken var ursprungligen ett torg med marknadsplats/Amiralitetstorget, där två strålgator löpte samman, dessa bröt mot det i övrigt rätvinkliga gatunätet. Detta är en detalj, som är typisk för barockens arkitektur och infördes i stadsplanen av Nicodemus Tessin d. ä.
Parken är uppbyggd kring sina träd och förutom lind, som är den dominerande arten, är många andra trädarter representerade.
Amiralitetsklockstapeln uppfördes i slutet av 1700-talet. Söder om klockstapeln, där spårschakten nu går fram, var det meningen att amiralitetsförsamlingens stenkyrka skulle ligga. År 1760 lades grundstenarna och bygget påbörjades. Kyrkobygget slutfördes dock aldrig och stenen användes till andra byggnader och som vi vet så använder amiralitetsförsamlingen fortfarande sin första träkyrka – Ulrica Pia.
Området söder om klockstapeln och kyrkoplatsen kallades före parkens anläggande för Amiralitetsslätten och användes främst som exercisplats.
I parken finns även minnesstenen över Bastion Wachtmeister. Bastion Wachtmeister ingick i den Befästningslinje, som avsågs att skydda örlogsbasen och varvet mot stadssidan och upp-fördes under 1700-talets första år. Bastionen var ett mäktigt byggnadsverk, som upptog hela den höjdsträckning som utgör parkens centrala del. Murarna revs på 1700-talet efter att ha spelat ut sin roll.
I parkens sydöstra hörn ligger en lekplats.
Ett varierande växtmaterial finns att beskåda i parken.
Järnvägsspåret mellan Norra station och
Varvet som delar parken i två delar.