Dyslexi är sedan år 1990 klassat som handikapp. Elever med detta handikapp har rätt till förståelse, hjälpinsatser och rättvis bedömning av sina kunskaper. I kommentarerna till SKOLFS 1992:12, bilaga 2, i KP -03 behandlas dyslexi under rubriken Elever med läs- och skrivsvårigheter på följande sätt:
"En del av de elever som kommer till gymnasieskolan har läs- och skrivsvårigheter. Det är särskilt angeläget att dessa elever får stöd och hjälp för att förstå och bearbeta sina svårigheter. Ingen elev är den andra lik och det är önskvärt att hitta den bästa lösningen för varje elev."
Exempel på problem som dyslexielever i regel drabbas av:
- stora stavningssvårigheter
- långsam och osäker läsning kan ge upphov till dålig läsförståelse
- stora svårigheter att hinna göra egna anteckningar från tavla och stordia
- stora svårigheter att under lektionstid hinna med arbetsuppgifter på stenciler
- blockeringar vid tidspress
- stora svårigheter att i främmande språk lära in glosor
- Ständiga misslyckanden på grund av dessa svårigheter leder oftast till minskat självförtroende och detta i sin tur till sämre resultat. För att i största möjliga utsträckning undvika detta är det viktigt att vi lärare hjälper dessa elever så mycket som möjligt.
Exempel på åtgärder som kan underlätta för dyslexielever:
- förlängd tid vid skrivningar
- skrivningen inläst på band
- möjlighet för eleven att efter skrivningen förtydliga sin svårtolkade text
- skrivningar och andra prov eller uppgifter aviseras i god tid
- vid rättning av prov bortse från stavningen
- muntliga förhör istället för skriftliga
- möjligheter för eleverna att få kopiera någons anteckningar
- tillgång till dator
- vid betygsättning (i t.ex språk) ta större hänsyn till elevens muntliga prestationer
Det är viktigt att varje kombination lärare - elev gemensamt kommer överens om vilka av ovanstående eller andra åtgärder som passar just den eleven i just det ämnet.